I nästan alla ekonomiska och industriella kriser som uppstått under de senaste åren har räddningen kommit från Kina. Det är inte bara SAAB som nu är på tapeten, utan det gäller den härom natten gjorda ekonomiska lösningen för euron så väl som för krisande USA. Kina är svaret på alla våra problem.
Samtidigt kan jag inte låta bli att skrämmas av vår många gånger okritiska hållning till Kina och vad Kina som stat egentligen står för .
Jag har under en längre tid varit engagerad i problematiken i Mellanöstern och då med fokus på Israel och Palestina. Vi är många gånger med rätta kritiska till det som sker i regionen och den kritik som ofta når första sidorna i våra tidningar är berättigad. Men när vi kommer till vårt förhållande till Kina blir det mer problematiskt. Kritiken är inte lika skarp och inte heller lika ihärdig. Den upprör oss inte heller på samma sätt. Men det går inte att komma ifrån att Kina är en kommunistisk diktatur, en totalitär stat som kontrollerar sina medborgare och som också förtrycker och förföljer minoriteter.
Också den roll Kina får i det globala sammanhanget genom att man stöder diktaturer i andra delar av världen där man spelar ett dubbelspel, eller hur man i princip håller på att köpa upp stora delar av Afrika är inte oproblematisk.
Ja men…, kanske någon säger, det är ju investeringar de gör, det är bra för oss och det är bra för världen.
Investeringar förvisso, men vi avhändar oss både inflytande och kontroll. Vi hamnar alla i knät på kineserna som sedan kan diktera villkoren. De kommer äga alla våra större industrier, äga våra statspapper, äga alla större naturtillgångar, o.s.v
I mitt bakhuved ekar Karl Marx ord: Vi kommunister kommer en dag hänga kapitalisterna, och de kommer själva att leverera repet som vi ska hänga dem i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar