SD har presenterat sin budget och som vanligt, med en dåres envishet, upprepar de att invandringen är en kostnad. I tidigare inlägg jag gjort har jag lika envist hävdat att det är fel resonerat att på det sättet räkna invandringen som en kostnad.
Jag fick i det inlägget även mothugg. I kritiken hävdades att man visst kan se det som en kostnad och att vi också räknar på vad pensionen kostar. Förvisso, men vi har väl aldrig haft för avsikt att avskaffa pensionärer?
Att ställa invandringen mot pensionärer, och mellan rader låta påskina att pensionärer skulle få bättre ekonomi genom avskaffandet av invandringen är osmakligt. Det finns andra områden som det då kan finnas skäl avstå ifrån, t.ex. sänkt restaurangmoms eller ytterligare jobbskatteavdrag om pengarna inte skulle räcka. Men nu är det inte så.
Sverige är ett rikt land som har råd med både bättre villkor för pensionärer och den rimliga invandring vi har idag. Invandringen berikar Sverige.
Att det i denna debatt mot invandring även framförs argument som "hotet om islamisering" är otrevligt. Mycket av den retorik som förs i den argumentationen påminner skrämmande mycket om den vokabulär som användes på 1930-talet mot judarna. När jag därtill noterar att det i "islamiseringsdebatten" framförs argument mot hallal slakt och omskärelse kan jag inte låta bli att misstänka att strategin är att med "muslimerna" även kunna få bort judarna som ju också praktiserar omskärelse och särskild slakt, som i deras fall kallas kocher. ( Här behöver både djurrättsaktivister och humanister se upp så att vi inte går i fällan.)
Invandring är inte en kostnad, det är en investering för Sveriges framtid och världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar