fredag 23 september 2011

Idag får vi se vad som händer…

Det är lätt att få intrycket att det i Israel, som det ser ut i media, finns ett kompakt motstånd mot en palestinsk stadsbildning.  Så är det inte. I dagens nätupplaga av Haaretz kan man läsa om en manifestation under ledning av en tidigare parlamentsledamot, Yael Dayan, till stöd för palestiniernas sak. Lika så kan vi i New York times upplaga från den 21 september läsa om den tidigare premiärministern Ehud Olmerts tankar och strävan till en tvåstatslösning. Som Olmert beskriver det slarvade palestiniernas företrädare Mahmoud Abbas bort tillfället och man hann inte komma till en lösning innan Olmert fick gå på grund av korruptionsanklagelser. Nu ser det ut som om det är Netanyahu som håller på att spela bort korten.

Om det inte kommer igång en riktig fredsprocess och om palestinierna blir stoppade i FN kommer det förmodligen höjas röster bland palestinierna att helt lägga ner tanken på en tvåstats lösning och istället sträva efter en gemensam stat. Dessa tankar, att palestinierna skulle lägga ner sin aspiration på en egen stat och bli ett med staten Israel, har länge tillskrivits en liten intellektuell elit bland palestinierna. Men jag har mött dessa tankar från oväntade håll och från människor som är att betrakta som gräsrötter. Till och med i en så konservativ stad som Nablus. De menar att de skulle lösa alla problem.

-         -  Vi behöver inte strida om gränser eller huvudstad. Vi behöver inte krångla med frågan om återvändandet eller bosättningarna. Då kan vi alla ha samma rätt att bo och verka var vi vill i vårt gemensamma land, säger de.

Inte alla som säger på detta vis inser att en sådan lösning kommer att ta tid. Har man lagt ner över 60 år på att bygga misstro och hat kommer det ta lång tid innan man kan byta det mot tillit och respekt.

Men dessa tankar väcker panik hos många Israeler. Då skulle drömmen om en ”ren” judisk stat gå förlorad och allt för många är fullt och fast övertygade om att palestinier och judar inte kan leva sida vid sida. Ändock var det det man gjorde innan staten Israel bildades och det är det man gör i idag i vissa regioner i Israel idag, som t.ex. Jerusalem, Jaffa och Nasaret.

Hur som helst vore det klädsamt för den svenska regeringen att stödja att palestinskt medlemskap i FN. Det skulle ge bättre balans för parterna i kommande samtal eftersom de då måste betrakta varandra som likar. 

Två stater kan med respekt för varandra förhandla om gränser och två stater kan med respekt för varandra förhandla fram en union. Ett erkännande av en palestinsk stat hindrar inga processer. 

Och för citera Yalel Dayan i Haaretz: Yael Dayan, speaking at the Tel Aviv event, said it was a disgrace that Israel was calling the Palestinian move a unilateral one, asking: "Isn't the occupation unilateral?"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar