Gatloppet är över...

Så fick han, Juholt, till sist gå. Eller kanske snarare, äntligen tog han det enda möjliga beslut som var förnuftigt. Samtid kan jag inte låta bli att fundera över det som hänt under den gångna året, inte bara i frågan om "Juholt affären", utan att också över den "kungajakt" som varit. Visst finns det skäl att granska makthavare och visst ska man kunna sköta sitt uppdrag på ett proffsigt sätt. Men i båda fallen har de nästan framställt som "kriminella" individer och därför har mediadrevet kunnat rättfärdigats.

Men som jag skrivit i tidigare inlägg har vi i Sverige den ordningen att man är att betrakta som oskyldig, även om det skulle framstå som mycket osannolikt, tills saken är rättsligt prövad och dom fallit. Det har hänt något i det svenska mediaklimatet som jag inte gillar. Det har skett en form av regression i moraliskt hänseende. Jag gillar inte att bli moralpredikant, men jag gillar ännu mindre det medeltida rättssystemet där en folkmobb kunde lyncha en misstänkt brottsling utan vidare rättssäker prövning och där människor tvingades löpa gatlopp och alla fick slå den dömde.

Jag kan inte tycka annat än att det är lite skrämmande hur våra primitiva beteenden har så lätt att ta över. Det finns all anledning att rannsaka den glidning som skett i vår "rättsuppfattning" kring hur vi kan behandla varandra medialt. Något för en granskande och reflekterande journalist att ta tag i kanske.

Indianer och cowboys

Nu är dataspel på tapeten igen....
När jag var barn lekte vi olika våldslekar. Det var allt ifrån brottningsmacher till rena krigs lekar där vi "pangade på" varandra med ärtpistoler. Värst var det nog när vi lekte indianer och cowboys, då gränsade det till det vi idag kallar mobbing. Att låsa in eller binda "motståndaren" och lämna dem ett tag för att de skulle bli rädda. Idag skulle vi utan tvekan rubricera mycket av det som hände på bakgårdar och i skogsdungar för mobbing och pennalism.

Samtidigt har barn i alla tider genom lek försökt hantera vuxenblivandet som "mamman, pappa, barn", till mer våldsamma lekar för att hantera det skrämmande och svårbegripliga. Jag minns barnen på gården som lekte begravning och turades om att stoppa varandra i en låda efter att flera av familjerna drabbats av dödsfall i sina släkter.

Vår generation blev inte mer våldsbenägen än den nuvarande fast vi slogs "på riktigt". Samtidigt går det inte komma ifrån att barn for illa i dessa lekar som ibland blev för våldsamma. I det perspektivet måste vi faktiskt, och jag är allvarlig nu, se dessa dataspel som något gott. Här får barn hantera det skrämmande och svåra i en cybermiljö utan att utsätta varandra för direkt fysiskt våld.

Då som nu är det andra faktorer som bidrar till om vi spårar ur i livet. Då som nu är det den närmaste omgivningen och det sociala sammanhanget som påverkar. Men då som nu är det alltid några som vill hitta de enkla förklaringsmodellerna. "-Det är TV:n...", "det är videon", "det är datorn". Men det är aldrig "vi".

Missrikatad omsorg?

I dagens DN debatterar och argumenterar en rad prominenta personer mot omskärelse. Argumentationen bygger på tankar om barnens rätt, vilket är bra. Men sett ur ett globalt religiöst sammanhang blir konsekvensen av ett sådant förbud förödande då man berövar barnen dess sociala och religiösa sammanhang.

I artikeln lyfts endast de argument som försvarar omskärelsen och som refererar till islam. Men man glömmer att omskärelse har förekommit i den judiska traditionen i över 4000 år och att det är där i den traditionen, som också vårt västerländska tänkande har rottrådar in i, som är grunden för tankarna kring manlig omskärelse.

Jag har i tidigare blogginlägg varnat för att både djurrättsaktivister och humanister riskerar att gå i den fälla som fler främlingsfientliga grupper så listigt gillrat. Med hjälp av hänvisning till djurrätt och människorätt försöker de på olika sätt komma åt islam och tränga undan det i landet, samtidigt som man genom att peka finger på muslimer hoppas få undan även judarna.

Humanism och barnens rätt har inget med förhud att göra. Förhuden kan i vissa medicinska fall t.o.m. vara bra att avlägsna. Viss forskning visar tecken på minskad livmoderhalscancer hos kvinnor som har sex med omskurna män bl.a. Det kanske  i framtiden kan visa sig var mer medicinskt befogat att omskära alla män än att vaccinera kvinnor.

Men det är klart, vi män tycker ju att "lille man" är det allra heligaste vi har och vår kroppskadeångest är lätt att projicera på andra.

Äldrevård eller ättestupa?

I den senaste debatten om äldrevården trodde jag aldrig att jag skulle hålla med någon från tankesmedjan Timbro. Men till min förvåning håller jag med Tomas Idegard ( som många gånger retat mig till vansinne med sina slutsatser i TV-soffan) då han jämför dagens anbudssystem för äldreomsorgen med gamla tiders auktioner till lägst bjudande. Det är precis vad det har utvecklats till. Den som till lägsta bud kan åta sig uppdraget har fått det. Och när det finns kommersiella intressen som riskkapitalister bakom, som ju vill ha högre avkastning på sina pengar en banken, är det inte konstigt att det blir som det blir.

Det är skrämmande hur ett dåligt skämt, grovt sådant, som gjordes för många år sedan i SR:s nyhetsmorgon av satirprogrammet "Lelleprintern" har besannats. Det var för över 20 år sedan då frågan om aktiv dödshjälp var på tapeten. Deras "nyhetslöp" gick ungefär så här:

- Socialstyrelsen har i sitt senaste betänkande kommit fram till att man vill ersätta aktiv dödshjälp med passiv hemhjälp.

Det är nästan så att ättestupan känns mer barmhärtig och human.

Jag kan ju dock inte låta bli att fundera över hur de som driver dessa hem där vinstintresset så tar över, hur de själva har tänkt sig sin egen ålderdom?

Just ja, det är ju mina gamla anhöriga som ska betala deras privatsköterska och vårdare. Det är därför det är så viktigt med deras bonus. Tänkte inte på det... Många vackra töser får de fula gubbarna för våra söta miljoner.

Civilkuragelag?

Det har gång efter annan under den senaste tiden diskuterats behovet av en lag om civilkurage. Alltså att vi som medborgare skulle kunna straffas i fall vi inte griper in i samband med olyckor eller brott. De flesta remissinstanser som tittat på detta har dömt ut förslaget som dåligt eftersom det i större utsträckning än nu, kan leda till att folk gör sig "osynliga" i samband med händelser som skulle krävt ett ingripande. Man kan ju bli dömd för att inte gjort det man borde göra. Och vem ska avgöra hur stor risk det är rimligt att man själv utsätter sig för i samband med t.ex. ett våldsbrott.

Kanske att man skulle kunna fundera på frågan ur ett annat perspektiv. Av någon anledning har tankarna på behovet av en civilkurage lag kommit under senare år. Jag kan inte minnas att det fanns för säg 20 år sedan. Då grep människor in. En faktor som förändrat vårt samhälle mer än vad vi kanske anar är nog den allmänna värnplikten. I samband med "lumpen", fick alla män utbildning i första hjälpen och viss träning i att hantera katastroflägen. Man tränades också i att samarbeta med människor man inte i första vändan kände, för att akut lösa ett problem.

Jag tror att vår tids "handfallenhet" inför människor behov av hjälp i stor utsträckning beror på att folk i allmänhet inte vet vad man ska göra. Då är det lättare att plocka fram mobilen och ta en bild för att skicka till kvällspressen för att få en krona eller två.

Jag förespråkar inte ett återinförande av den allmänna värnplikten, men kanske att en bättre idé än en cilkuragelag vore en civilkurageutbildning. Att ha temadagar i högstadiet och även på gymnasiet med utbildningar i första hjälpen. Få veta hur agerar jag vid en olycksplats, vilka prioriteringar ska jag göra och träna på det, för att jag ska känna mig trygg vid en olycksplats. Temadagarna kan också innehålla ickevålds tekniker som finns för att lösa upp hotfulla situationer eller avleda uppmärksamhet för att ge en utsatt person möjlighet att komma undan.

Ett samhälle byggt av medborgare som vet hur man kan ta hand om varandra behöver inte en civilkuragelag för varje människa kommer veta vad de kan göra, de kommer också veta hur viktigt deras ingripande kan vara. Och de kommer oftast inte behöva bli ställda ensamma, för alla har ju då gått "kursen". Hellre en civilkurageutbildning än en civilkuragelag.

Räddande kineser

I nästan alla ekonomiska och industriella kriser som uppstått under de senaste åren har räddningen kommit från Kina. Det är inte bara SAAB som nu är på tapeten, utan det gäller den härom natten gjorda ekonomiska lösningen för euron så väl som för krisande USA. Kina är svaret på alla våra problem.

Samtidigt kan jag inte låta bli att skrämmas av vår många gånger okritiska hållning till Kina och vad Kina som stat egentligen står för .

Jag har under en längre tid varit engagerad i problematiken i Mellanöstern och då med fokus på Israel och Palestina. Vi är många gånger med rätta kritiska till det som sker i regionen och den kritik som ofta når första sidorna i våra tidningar är berättigad. Men när vi kommer till vårt förhållande till Kina blir det mer problematiskt. Kritiken är inte lika skarp och inte heller lika ihärdig. Den upprör oss inte heller på samma sätt. Men det går inte att komma ifrån att Kina är en kommunistisk diktatur, en totalitär stat som kontrollerar sina medborgare och som också förtrycker och förföljer minoriteter.

Också den roll Kina får i det globala sammanhanget genom att man stöder diktaturer i andra delar av världen där man spelar ett dubbelspel, eller hur man i princip håller på att köpa upp stora delar av Afrika är inte oproblematisk.

Ja men…, kanske någon säger, det är ju investeringar de gör, det är bra för oss och det är bra för världen.

Investeringar  förvisso, men vi avhändar oss både inflytande och kontroll. Vi hamnar alla i knät på kineserna som sedan kan diktera villkoren. De kommer äga alla våra större industrier, äga våra statspapper, äga alla större naturtillgångar, o.s.v

I mitt bakhuved ekar Karl Marx ord: Vi kommunister kommer en dag hänga kapitalisterna, och de kommer själva att leverera repet som vi ska hänga dem i.

"Arbetslinjen", att äga en berättelse.

I all historieforskning måste varje medveten forskare ta med i sin granskning att det alltid är segrarna som skrivit historien. En segrare har alltid ett behov att framställa sig själv i bättre dager än sin fiende, för man har ju vunnit.

Den senaste debatten om att moderaterna bedriver en "historierevision" är alltså inget nytt. Snarare ett tecken som bekräftar den hybris som håller på att drabba partiet och som några debattörer redan pekat på. Men partiet och Alliansen har varit mer förslagna än så. De har redan från början väldigt skickligt planterat ord och begrepp för att beskriva deras "verklighet". Ett av dessa ord som blivit ett begrepp som skall rättfärdiga allt man gör är "arbetslinjen". Det är detta begrepp som skall rättfärdiga ändringar i A-kassa, neddragningar i sjukpenning, förändringar i arbetsrätt, o.s.v.

Det är något som låter bra, men för de som drabbas av "arbetslinjens" konsekvenser innebär det många gånger en livskatastrof. För många "vanliga människor" har "arbetslinjen" snarare blivit ett skällsord. En vackert ord som skapar ett A och ett B lag i samhället, ett ord som bidrar till lönedumpning och för många rycker undan möjligheten till ett drägligt liv.

Att det dessutom är så att detta fina ord dök upp för första gången, åtminstone i det offentliga rummet, efter att ledande moderater gjort ett besök i Borlänge på ett företag som enligt sin egen hemsida arbetar med "Att stödja individers och gruppers kompetensutveckling för ett rikare arbetsliv och en ökad livskvalitet" blir ordet än mer patetiskt. Företaget heter nämligen Arbetslinjen Klippan, och har en ideologi och ett arbetssätt som i många stycket står ljusår från det den nuvarande regeringen står för.

Om inte "vanliga människor" upplever att "arbetslinjen" faktiskt betyder att människor får behålla sin värdighet och sitt människovärde kommer det inte hjälpa att försköna historien eller försöka skapa vackra ord för något som i människors vardag inte blir så vackert.

Den senaste moderatstämman ger allt för många tråkiga signaler om att vi snart har en "kejsare" som är naken.