Civilkuragelag?

Det har gång efter annan under den senaste tiden diskuterats behovet av en lag om civilkurage. Alltså att vi som medborgare skulle kunna straffas i fall vi inte griper in i samband med olyckor eller brott. De flesta remissinstanser som tittat på detta har dömt ut förslaget som dåligt eftersom det i större utsträckning än nu, kan leda till att folk gör sig "osynliga" i samband med händelser som skulle krävt ett ingripande. Man kan ju bli dömd för att inte gjort det man borde göra. Och vem ska avgöra hur stor risk det är rimligt att man själv utsätter sig för i samband med t.ex. ett våldsbrott.

Kanske att man skulle kunna fundera på frågan ur ett annat perspektiv. Av någon anledning har tankarna på behovet av en civilkurage lag kommit under senare år. Jag kan inte minnas att det fanns för säg 20 år sedan. Då grep människor in. En faktor som förändrat vårt samhälle mer än vad vi kanske anar är nog den allmänna värnplikten. I samband med "lumpen", fick alla män utbildning i första hjälpen och viss träning i att hantera katastroflägen. Man tränades också i att samarbeta med människor man inte i första vändan kände, för att akut lösa ett problem.

Jag tror att vår tids "handfallenhet" inför människor behov av hjälp i stor utsträckning beror på att folk i allmänhet inte vet vad man ska göra. Då är det lättare att plocka fram mobilen och ta en bild för att skicka till kvällspressen för att få en krona eller två.

Jag förespråkar inte ett återinförande av den allmänna värnplikten, men kanske att en bättre idé än en cilkuragelag vore en civilkurageutbildning. Att ha temadagar i högstadiet och även på gymnasiet med utbildningar i första hjälpen. Få veta hur agerar jag vid en olycksplats, vilka prioriteringar ska jag göra och träna på det, för att jag ska känna mig trygg vid en olycksplats. Temadagarna kan också innehålla ickevålds tekniker som finns för att lösa upp hotfulla situationer eller avleda uppmärksamhet för att ge en utsatt person möjlighet att komma undan.

Ett samhälle byggt av medborgare som vet hur man kan ta hand om varandra behöver inte en civilkuragelag för varje människa kommer veta vad de kan göra, de kommer också veta hur viktigt deras ingripande kan vara. Och de kommer oftast inte behöva bli ställda ensamma, för alla har ju då gått "kursen". Hellre en civilkurageutbildning än en civilkuragelag.