torsdag 22 september 2011

Nationalism och kultur

Med anledning av dagens inslag i nyhetstimmen om Svenskarnas parti...

Att värna om sitt arv och sin kultur är alltid problematiskt. Att minnas och spara de historiska kulturyttringar som är bra är en sak, men när vi försöker låsa en utveckling eller förändring av ett samhälle eller en kultur dödar vi den. Kultur är alltid något som uppstår i spänningen mellan det som varit, det som är och det som kommer. Det betyder att varje yttring blir på ett eller annat sätt ett avtryck av sin samtid. Bronsålderns kultur och samhälle var inte det samma som järnåldern och järnålderns var något annat än vikingatiden o.s.v. Samtidigt har "det nya" som kommit varit präglat av "det gamla".

Sverige har genom hela sin historia på ett eller annat sätt, på gott och ont, varit en del i en global historia. Nomader flyttad från södern norr ut med smältande isar, vikingar gav sig söder ut för affärer och plundring, kungar och härförare härjade och plundrade Europa under 1600 och 1700 talet. Alla tog intryck, hade utbyten och påverkades.

Att då göra likt nationalister som Sverige Demokrater eller Svenskarnas parti tänker är fullständigt befängt. De talar om att de vill värna Sverige och den svenska kulturen, men om vi verkligen skulle göra som de förespråkar skulle vi döda den svenska kulturen som en levande kultur, för att istället skapa ett etnografisk museum över en sedan länge svunnen historia.

Att därtill lägga galna idéer om att etniskt rensa ett land från alla "icke svenskar" ger mig bara rysningar och illamående. Det finns alldeles för många tragiska och fruktansvärda exempel på länder och folkgrupper som prövat den idén i historien. Det slutar inte bra för någon.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar