måndag 26 september 2011

Enhet det samma som enfald?

I söndags var temat "Enhet i Kristus". Många gånger i historien har denna enhet definierats som en åsiktsgemenskap. Man har formulerat en teologi som utgör den norm som alla måste hålla sina tankar och tolkningar inom. Om man inte delat denna teologi, det vill säga ifrågasatt tolkningar eller kommit med nya, har man fått packa och dra. Det har hotat enheten.

Men ska tro vara en åsiktsgemenskap?
Historien är full av tråkiga exempel, både religiösa som politiska, som visar att om det är "åsikten" som ska vara grund för enhet blir det inte bra. Historiskt har det varit den som har haft makten som formulerat vad som ska vara rätt åsikt eller inte. Sedan har de som har makten drivit igenom "den rätta läran" med våld och hot. I kyrkans historia har vi inkvisitionen, bannlysningar och kyrkosplittringar som avskräckande exempel. I de politiska sammanhangen har vi diktaturer av olika slag som vuxit fram där nazismen är det mest skrämmande exemplet. Allt för att vi vill se till att det är "rätt tro" som gäller. En "rätt tro" som inte tål opposition kan aldrig vara rätt tro.

Kyrkans enhet måste därför ha en annan grund och utgångspunkt. Kyrkans enhet har som jag ser det, sin grund i Jesus Kristus; det han har gjort i sin försoningsgärning som uppenbarat Guds nåd och kärlek. Enheten ligger redan där som en grund i Kristus och vår utmaning är att förhålla oss till varandra på samma sätt som Kristus förhåller sig till oss. Med försoning och kärlek.

Det betyder att kyrkans enhet grundas i en ömsesidigt försonande respekt för varandra i en strävan av kärlek. Detta blir en utmaning för oss därför att enheten är inget vi kan välja, men väl hur vi vill förhålla oss till den.

Det betyder inte att vi alltid är överens om tolkningar eller att vi aldrig bråkar. Strider sker i de bästa av familjer. Men det innebär att vi försöker förstå varandra, söker försoning med varandra och kan visa varandra respekt och kärlek även om vi inte är eniga i tanke. I en kyrka präglad av denna enhet finns det olika åsikter, olika tolkningar, olika yttringar därför att de sporrar oss och utmanar oss att hela tiden tänka större om Gud. Samtidig kan vi känna förtröstan och trygghet i att vi alla hör ihop i en och samma Gud. Något för kommande kyrkomöte och samfundsbildningar att tänka på.

Gud bevare oss från enfald...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar