Missrikatad omsorg?

I dagens DN debatterar och argumenterar en rad prominenta personer mot omskärelse. Argumentationen bygger på tankar om barnens rätt, vilket är bra. Men sett ur ett globalt religiöst sammanhang blir konsekvensen av ett sådant förbud förödande då man berövar barnen dess sociala och religiösa sammanhang.

I artikeln lyfts endast de argument som försvarar omskärelsen och som refererar till islam. Men man glömmer att omskärelse har förekommit i den judiska traditionen i över 4000 år och att det är där i den traditionen, som också vårt västerländska tänkande har rottrådar in i, som är grunden för tankarna kring manlig omskärelse.

Jag har i tidigare blogginlägg varnat för att både djurrättsaktivister och humanister riskerar att gå i den fälla som fler främlingsfientliga grupper så listigt gillrat. Med hjälp av hänvisning till djurrätt och människorätt försöker de på olika sätt komma åt islam och tränga undan det i landet, samtidigt som man genom att peka finger på muslimer hoppas få undan även judarna.

Humanism och barnens rätt har inget med förhud att göra. Förhuden kan i vissa medicinska fall t.o.m. vara bra att avlägsna. Viss forskning visar tecken på minskad livmoderhalscancer hos kvinnor som har sex med omskurna män bl.a. Det kanske  i framtiden kan visa sig var mer medicinskt befogat att omskära alla män än att vaccinera kvinnor.

Men det är klart, vi män tycker ju att "lille man" är det allra heligaste vi har och vår kroppskadeångest är lätt att projicera på andra.

Kostnad eller investering?

SD har presenterat sin budget och som vanligt, med en dåres envishet, upprepar de att invandringen är en kostnad. I tidigare inlägg jag gjort har jag lika envist hävdat att det är fel resonerat att på det sättet räkna invandringen som en kostnad.

Jag fick i det inlägget även mothugg. I kritiken hävdades att man visst kan se det som en kostnad och att vi också räknar på vad pensionen kostar. Förvisso, men vi har väl aldrig haft för avsikt att avskaffa pensionärer?

Att ställa invandringen mot pensionärer, och mellan rader låta påskina att pensionärer skulle få bättre ekonomi genom avskaffandet av invandringen är osmakligt. Det finns andra områden som det då kan finnas skäl avstå ifrån, t.ex. sänkt restaurangmoms eller ytterligare jobbskatteavdrag om pengarna inte skulle räcka. Men nu är det inte så.

Sverige är ett rikt land som har råd med både bättre villkor för pensionärer och den rimliga invandring vi har idag. Invandringen berikar Sverige.

Att det i denna debatt mot invandring även framförs argument som "hotet om islamisering" är otrevligt. Mycket av den retorik som förs i den argumentationen påminner skrämmande mycket om den vokabulär som användes på 1930-talet mot judarna. När jag därtill noterar att det i "islamiseringsdebatten" framförs argument mot hallal slakt och omskärelse kan jag inte låta bli att misstänka att strategin är att med "muslimerna" även kunna få bort judarna som ju också praktiserar omskärelse och särskild slakt, som i deras fall kallas kocher. ( Här behöver både djurrättsaktivister och humanister se upp så att vi inte går i fällan.)

Invandring är inte en kostnad, det är en investering för Sveriges framtid och världen.