Tre självmål på en dag av S

Alliansens PR-makare har lugnt kunna ta helg och gå hem och fira. Socialdemokraterna har på en dag lyckats göra tre självmål. Även Sverige Demokraterna jublar.

Det första är avslöjandet om Juholts girighet, eller ”generositet” mot sambon, då han trodde att hela kostanden för lägenheten var hans, och därmed hans ”rätt” att få ersättning för. Detta trots påpekande från berörd myndighet.

Det andra är Repalus idé om att utvisa svenska medborgare, om det är ett genom invandring förvärvat medborgarskap, som begått brott. Man funderar om det ska stå ett litet ”d” i anslutning till hans ursprungliga partibeteckning. En farlig väg att gå om vi så tydligt skulle skapa ett A och B medborgarskap.

Det tredje är Socialdemokratins vägran att vara med i den kommande TV debatten. Man har därmed lämnat walkover och också bidragit till att ge sina politiska opponenter och motståndare gratis utrymme i media samt själva framstå som dagisbarn.

 Man kan ju dock undra om de i ledningen fått indikationer om Repalus uttalanden och också Juholts fiffel och att de därför avstår från en offentlig debatt. En debatt som då helt skulle riskera handla om trovärdighet och S allians med SD. Själv tycker jag det hade varit ärligare att ta debatten offentligt istället för att som nu sticka huvudet i sanden och hoppas att det blåser över. Skärpning!

Kostnad eller investering?

SD har presenterat sin budget och som vanligt, med en dåres envishet, upprepar de att invandringen är en kostnad. I tidigare inlägg jag gjort har jag lika envist hävdat att det är fel resonerat att på det sättet räkna invandringen som en kostnad.

Jag fick i det inlägget även mothugg. I kritiken hävdades att man visst kan se det som en kostnad och att vi också räknar på vad pensionen kostar. Förvisso, men vi har väl aldrig haft för avsikt att avskaffa pensionärer?

Att ställa invandringen mot pensionärer, och mellan rader låta påskina att pensionärer skulle få bättre ekonomi genom avskaffandet av invandringen är osmakligt. Det finns andra områden som det då kan finnas skäl avstå ifrån, t.ex. sänkt restaurangmoms eller ytterligare jobbskatteavdrag om pengarna inte skulle räcka. Men nu är det inte så.

Sverige är ett rikt land som har råd med både bättre villkor för pensionärer och den rimliga invandring vi har idag. Invandringen berikar Sverige.

Att det i denna debatt mot invandring även framförs argument som "hotet om islamisering" är otrevligt. Mycket av den retorik som förs i den argumentationen påminner skrämmande mycket om den vokabulär som användes på 1930-talet mot judarna. När jag därtill noterar att det i "islamiseringsdebatten" framförs argument mot hallal slakt och omskärelse kan jag inte låta bli att misstänka att strategin är att med "muslimerna" även kunna få bort judarna som ju också praktiserar omskärelse och särskild slakt, som i deras fall kallas kocher. ( Här behöver både djurrättsaktivister och humanister se upp så att vi inte går i fällan.)

Invandring är inte en kostnad, det är en investering för Sveriges framtid och världen.

Massinvandring!??

SD (Sverige Demokraterna) använder ordet ”massinvandring” som ett återkommande mantra i debatten. Allt för att inpränta i oss en bild av att det är en fullkomligt okontrollerad ström av utländska medborgare som av olika skäl vill komma och bo i vårt land. Långsamt börjar ordet fräta sig in i vårt kollektiva medvetande, att vi snart inte kan höra ordet ”invandring” utan att omedvetet lägga till prefixet ”mass”.

Jag undrar bara vad SD skulle använda för ord om det över våra gränser kom samma mängd av flyktingar som kommit från Afrikas horn till grannländerna, eller som kommit över gränserna från Libyen till grannstaterna. Där kan man verkligen tala om ”massor”.

Ja men, kanske vän av ordning säger; det är ju flyktingar och inte ”invandrare”.

Just ja, man kanske skulle behöva göra en viss specificering. Det underlåter SD och slirar inte bara på ”mängden” utan också på definitionen. I vissa lägen räknas alla som ”invandrare” som är födda utanför Sveriges gränser. Den kategorin kan delas upp i följande undergrupper: utlandsfödda svenskar (dit undertecknad hör), adopterade barn, flyktingar ( kvotflyktingar som tagits hit med FN:s hjälp och de som lyckats ta sig hit själva), återförening av splittrade familjer, från utlandet inhämtade experter och särskild arbetskraft, samt slutligen folk som av olika anledningar tycker Sverige är ett bra land och vill invandra hit. Att i detta perspektiv använda begreppet ”massinvandring” är både subtilt och djävulskt.

När man sedan försöker göra en ”kostnadskalkyl” på detta blir det än mer djävulsk. Som några debattörer redan påpekat kostar ju även en ”vanlig” svensk innan han/hon blir produktiv i samhället. Om en ”invandrarkalkyl” ska bli helt rättvisande bör man även ta med intäktssidan, d.v.s. den betydelse människor med kompetens från andra länder och kulturer kan betyda för svenskt näringsliv och utveckling av den svenska välfärden. Ta bara den egyptiska tjejen på en träindustri i västra Dalarna som öppnat en helt ny marknad i arabvärlden för svenska trävaror. Eller vad det kan ha för betydelse för det globala samhället när de som präglade av det svenska generösa samhället försöker återvända och omforma sina egna samhällen till något bättre. Som Dawid Isak eller svensken som nyligen fått en hård dom i Bahrain.

Vilka ska vi sedan göra ”lönsamhetskalkyler” på när vi ”löst invandrarproblemet”, handikappade och andra ”kostsamma”. Nej bevare oss från sådan dårskap.

Sverige har i det långa loppet bara att vinna på att det kommer människor från andra delar av världen, och tror vi att vårt land är så fantastiskt har också världen något att vinna på det. Men det är ingen enkel fråga beträffande hur vi kan hantera detta på bästa sätt. 


l frågan om hur vi klarar mottagandet av människor från andra länder och kulturer finns det visst mycket mer att önska och denna diskussion måste vi föra utan att stigmatisera grupper eller ställa dem mot varandra. Vad är integration och hur ska den se ut? Jag har själv varit i Leicester och studerat hur man där arbetat med frågan inklusive religionsdialog. Mycket tänkvärt, men det får vi ta en annan gång.

Nationalism och kultur

Med anledning av dagens inslag i nyhetstimmen om Svenskarnas parti...

Att värna om sitt arv och sin kultur är alltid problematiskt. Att minnas och spara de historiska kulturyttringar som är bra är en sak, men när vi försöker låsa en utveckling eller förändring av ett samhälle eller en kultur dödar vi den. Kultur är alltid något som uppstår i spänningen mellan det som varit, det som är och det som kommer. Det betyder att varje yttring blir på ett eller annat sätt ett avtryck av sin samtid. Bronsålderns kultur och samhälle var inte det samma som järnåldern och järnålderns var något annat än vikingatiden o.s.v. Samtidigt har "det nya" som kommit varit präglat av "det gamla".

Sverige har genom hela sin historia på ett eller annat sätt, på gott och ont, varit en del i en global historia. Nomader flyttad från södern norr ut med smältande isar, vikingar gav sig söder ut för affärer och plundring, kungar och härförare härjade och plundrade Europa under 1600 och 1700 talet. Alla tog intryck, hade utbyten och påverkades.

Att då göra likt nationalister som Sverige Demokrater eller Svenskarnas parti tänker är fullständigt befängt. De talar om att de vill värna Sverige och den svenska kulturen, men om vi verkligen skulle göra som de förespråkar skulle vi döda den svenska kulturen som en levande kultur, för att istället skapa ett etnografisk museum över en sedan länge svunnen historia.

Att därtill lägga galna idéer om att etniskt rensa ett land från alla "icke svenskar" ger mig bara rysningar och illamående. Det finns alldeles för många tragiska och fruktansvärda exempel på länder och folkgrupper som prövat den idén i historien. Det slutar inte bra för någon.